måndag, maj 11, 2009

Vad händer i Exchange 2010? Del 1.

På TechEd i Los Angeles som startar om ett par timmar kommer man släppa på locket kring mycket av det som tills nu varit hemligt kring Exchange 2010. Det finns även en nyhet om Exchange 2007 som kommer droppas i veckan...

Men vad är det som är nytt och stort i Exchange 2010?

Microsoft har förståss ett par definerade fokusområden, men de områden som jag ser som intressantast ur ett teknikperspektiv är framförallt lagring, hög tillgänglighet, förenklad administration och att produkten på allvar är byggt med "molnet" i åtanke. Utöver det händer det förståss en hel del kring användarfunktionalitet.

Jag ska skriva en liten blogserie som förklarar en del av det som kommer som jag tycker är mest intressant.

Idag är det dags för förändringar i Information Store!

Exchange 2010 kör fortfarande en ESE databas. Glöm allt surr om SQL, det har varit dött länge. Man har faktiskt testat men inte sett några fördelar. I Exchange 2007 fokuserade man mycket på att minska belastningen på lagringslösningen genom att gå över till en 64 bitars platform för att med hjälp av utökad adrssrymd kunna adressera mer minne. Det gjorde att man med en mycket större databas cache kunde minska belastningen med upp till 70%. Det i sin tur gjorde att man inte behövde den fart på diskarna som tidigare krävts. I Exchange 2007 rekomenderade man DAS istället för SAN. Ofta med hjälp av SAS diskar.

Världens mailboxar fortsätter att växa och i Outlook 2007 SP2 har man ju t.ex. jobbat med att Outlook 2007 i Cached Mode ska kunna köra större mailboxar utan att sega ner sig. Men större mailboxar leder också till högre lagringskostnader. I Exchange 2010 fortsätter man korståget för lägre lagringskostnader. I Exchange 2010 har man som mål att redusera belastningen medytterligare 70% jämfört med Exchange 2007, och därmed med upp till 90% mot Exchange 2003. Optimerat för SATA säger man nu! Hur når man det målet? Massor av olika förbättringar där bland annat hela Store Schemat gjorts om. Vi kan bli hur djupa som helst kring det ämnet, men vad som är mer intressant är hur vi hanterar de växande datamängderna. Idag har vi flera utmaningar kring lagring i Exchange

Lagringskostnader för Exchange databaserna
Kostnader för backuper
Hur lång tid tar det att återställa systemet när något går snett?

I Exchange 2010 vänder man upp och ner på mycket av det vi tidigare tagit för självklart när det gäller databashantering. Givetvis fortsätter man sattsningen på Continuous Replication teknologin, men man gör om det en hel del. LCR, SCR försvinner och det vi känner som Clustred Continuous Replication görs om ordentligt. Databaser är inte längre knutna till en specifik server utan kopplas istället till ngt som kallas för en Database Availability Group (förkortas DAG). En DAG replikerar sen sina databaser till de servrar som är knutna till DAG:en. En databas kan replikeras till upp till 16 servrar. Det betyder att man t.ex. skulle kunna sätta upp två servrar i ett datacenter och ytterligare en eller fler i andra datacenter. På varje kopia kan vi sen bestämma med vilken fördröjning vi vill spela in logfiler som skeppas över. Om vi replikerar databasen i flera instanser minskar vi risken att behöva göra en restore när någon databas eller disk får problem. Istället växlar vi ju över till kopian. Replikering i flera instanser än två i kombination med en förbättrad Dumpster (Deleted Item Retention) och en släpande inläsning av transaktionloggar gör att vi kan fundera över om vi verkligen behöver ta backup. Backup-less pratar man om nu som ett alternativ i Exchange 2010. Låter det vågat? Med den här tekniken kan vi låta våra databaser bli betydligt större än vad vi gör idag. Det pratas Terrabyte storlek nu...

En annan gammal sanning är ju hur vi lagrar databaser och transaktionsloggar. Separerade på olika diskar har varit en självklarhet. Med I/O mot diskarna och med replikering i flera instancer är inte behovet av det lika viktigt. Om ngt går snett växlar vi över till en kopia istället. Så i Exchange 2010 pratar man om RAID-less med JBOD (Just a Bunch Of Disks) med SATA diskar. T.ex. en SATA disk på 1TB där vi lägger både databas och transaktionloggar.

Lägre drift och ägandekostnader samt högre tillgänglighet är målet för det här. Tycker ni att det låter intressant? Vi nöjer oss där för idag, men om ni vill höra mer Exchange 2010 snack och inte befinner er i närheten av Los Angeles den här veckan så vill jag tjata om mitt och Christer Olssons Live Meeting den 20e maj. Vi håller på att ta ledningen i antalet anmälda i den här Live Meeting serien, så anmäl er ni med. På nätet få alla plats :-)

Till anmälan

Inga kommentarer: